Nicolina och Anna njuter i Karibien

Jag och Anna (nu förstår ni kanske att jag är Nicolina, författare av denna utvärdering) hade en liten bildvisning häromdagen för våra fina familjer och på frågan om de tyckte att vi skulle skriva en liten reseutvärdering i bloggen blev svaret ett tveklöst "ja". So, here it is. En liten utvärdering av vår fina resa ur min synvinkel. Det som följer kommer vara helt grundat på mina åsikter och inget annat. Ett liknande inlägg men ur Annas synvinkel kommer självklart också så småningom.

För att inte göra det alltför virrigt tänkte jag, i kronologisk ordning, utvärdera resan med hjälp av gamla hederliga plus- och minuslistor för varje land. Varning: Det kommer bli ett långt (men luftigt) inlägg. Läs och, hopefully, njut!:

Plus                                                                                                                     
- Människorna, träffade BARA trevliga.                                                  
- Ett extra plus till Dwane, Caleisha och shoppingcentervakten     
som räddade vår dag i Montego Bay.                                                   
- Musiken, reaggae 24-7 var riktigt härligt!                                        
- Naturen, Blue Mountains var fantastiska!                                          
- Mount Edge Guest House, med personal.                                        
- Negril, stället hade typ allt och lite till.
- Errol´s sunset café...., med personal.
- Värmen om dagarna.
- Hela den sköna "it´s cool man"-stämningen.
- Den billiga och smidiga transporten på ön.

Minus
- Kylan om nätterna.
- Dagen i Montego Bay då vi inte hittade boende och det visade sig att flygbiljetter till Kuba var SVINDYRT!
- Alla som ville bli våra "Jamaican boys", nog för att de aldrig var otrevliga men det blev riktigt jobbigt i längden.
- Alla förmaningar om hur farligt det var, inte för intet att man blev lite nojig.
- Färden till fots i mörkret upp till Mount Edge samt hundarna som skrämde livet ur oss under denna färd.

Plus
- Våra nya vänner Karin och Evelina
- Hela casa-konceptet, riktigt mysigt att bo hemma hos folk.
- Musiken och salsadansandet, både som åskådare och som glad amatör.
- Cuba libre, helt klart en underskattad drink.
- Alla billiga priser, lättade helt klart samvetet lite efter den dyra flygresan från Jamaica.
- Trinidad, mysigare och vackrare stad får man leta efter!
- Playa Ancón, underbar strand!
- La Cueva, lätt den häftigaste och mest unika nattklubb jag besökt (nog för att jag inte besökt så många, men ändå).
- Bussresorna till och från Trinidad, de bjöd på riktigt fina utsikter.
- Alla gamla amerikanare som gav en känslan av att tiden stannat.
- Den, precis som på Jamaica, sköna och lugna stämningen (bortsett från alla jobbiga och enträgna försäljare).

Minus
- Havanna, förlåt men jag är faktiskt inte något stort fan av den gamla staden. Kan visserligen ha att göra med att vi stannade lite för länge men det får bli ett minus ändå. Inkluderar det dåliga vädret under vistelsen där.
- Deras extremt jobbiga ljud för att pocka på uppmärksamhet (psss, psss).
- Fyratimmarsförseningen av bussen till Trinidad.
- FakeBernando.
- Playa la Boca, en STOR besvikelse.
- Hyrcyklarna som vi cyklade på till Playa Ancón, riktigt värdelösa.
- Alla försäljare som vägrade ge upp.
- Språkbarriären. Att inte kunna kommunicera med människorna utan Annas hjälp var jobbigare än jag trott att det skulle vara.

Plus
- Zona Colonial i Santo Domingo, mysigt och vackert.
- Det fantastiska vädret i SD.
- De billiga smyckesaffärerna som verkade finnas överallt ("cause we are living in a material world and I am a material girl")
- Alla billiga priser, som på Kuba.
- Motoconcho-färden från Sanchez till Las Terrenas.
- Las Terrenas och den, än en gång, sköna stämningen.
- Fata Morgana, inkluderat alla djur och människor där.
- Playa Bonita och dess härliga vågor.
- Utflykten till El Limon och det sjukt imponerande vattenfallet.
- Valskådningen, trots besvikelsen precis efteråt blir det faktiskt ett plus ändå.
- Den otroligt vackra naturen.
- Den smidiga och billiga transporten på ön.
- Att vi kom in gratis i landet.
- Att vi fick se Christofer Columbus grav.

Minus
- Rånförsöket i SD!
- Alla lösa hundar, speciellt minihunden som nafsade mig i hälen.
- Killarna som bara inte kunde lämna två vita tjejer ifred.
- Det dåliga vädret som gjorde sig påmint varje dag i Las Terrenas.
- "Hej se på mig"-ljuden, samma som på Kuba.
- Språkbarriären, minst lika jobbigt som på Kuba.

Plus
- REGNSKOGEN! Sjukt fint!
- Människorna (förutom personalen på LIAT).
- Stämningen, den härliga "it´s cool man"-filosofin.
- Roseau, en mysig och fin liten stad.
- Utflykten till the Caribe Territory med Ben, tack till den killen som lärde oss mer om Dominica än vad vår(a) guider gjorde!
- Det underbara och varma vädret.
- The Juice Man och hans underbara smoothies.

Minus
- Kent Anthony´s Guesthouse, speciellt toaletten.
- Personalen på LIATs kontor.
- Kryssningsfartygen och dess äckliga, rika, tjocka och amerikanska passagerare.
- Uteliggarna och tiggarna.

Plus
- Store Bay på Tobago som bjöd på riktigt härliga stranddagar.
- Stewart´s, med personal.
- Glasbottenbåtutflykten.
- Den sköna och lugna  "it´s cool man"-stämningen/filosofin, en gemensam faktor för alla ställen vi besökt.
- Socca-musiken.
- Socca-konserten i Port of Spain.
- Alla trevliga svenskar i Crown Point på Tobago.
- Den billiga och lätta transporten på båda öarna.
- The Copper Cattle i Port of Spain.
- Port of Spain.

Minus
- Att vi missade karnevalen precis.
- Flertalet uteliggare.
- Att det var så otroligt farligt. Det var inte precis lätt att njuta fullt ut av Port of Spain när man blev tillsagd att inte gå ut efter klockan sex.

Summa sumarum: Karibien kanske inte är unikt vad det gäller vackra stränder, oförglömliga städer, inbjudande turkost vatten, vattenfall och palmer. Men i kombination med en gästvänlighet och "it´s cool man"-stämning utan like vågar jag påstå att det faktiskt är unikt. Lägg där till Bob Marley och Fidel Castro som ständigt hyllade hjältar och man kan kanske få ett hum om vad vi upplevt. Petitesser som dålig service, påflugna och lite väl oförskämda killar, rånförsök, dyra flygresor och världens sämsta flygbolag lär man sig att se från den ljusa sidan istället; man lär sig någonting av allting, positivt som negativt. Hade jag inte nästan blivit rånad hade vi kanske blivit rånade på riktigt och hade jag inte blivit av med mitt bagage i tre dygn hade jag inte lärt mig att uppskatta mina ägodelar lika mycket. Jag är otroligt glad och tacksam att jag fick uppleva allt detta med min kära vän Anna Kerstin Katarina Svensson, att resa i en liten duo upplevde jag aldrig som något problem.

Med handen på hjärtat kan jag ärligt säga att jag inte ångrar någonting, hur kan jag göra det när jag varit så nära paradiset man kan komma?

Med kärlek
Nicolina