Nicolina och Anna njuter i Karibien

OjojojojojOJ, vart ska vi borja? Resan till detta foraldrade land blev langre, krokigare och betydligt dyrare an vi hade tankt oss. Vi lamnade Negril i forrgar morse och forst idag har vi duschat sen avfarden, det sager kanske lite om motgangarna vi mott? Okej, det hela borjade med en bussfard till Montego Bay dar vara forhoppningar var att det skulle ga ett plan till Kuba under dagen som vi smidigt kunde hoppa pa. NEJ! Tydligen inte. Foljaktligen tog vi oss in till staden for att besoka en resebyra. Gick det som vi tankt oss? NEJ! Det var svindyrt att fixa resa till och fran Kuba. Da tankte vi: "vi besoker en annan resebyra". Gick det bra? NEJ! Vi gav upp det dar med resebyraer och fokuserade pa boende for natten istallet. Gick det bra? NEJ! Det vi hittade var ETT ledigt rum med tre dubbelsangar och det tankte vi inte betala for. Det hela fortlopte typ sa har: Vi tog en taxi till flygplatsen, horde oss for om biljetter till Kuba (under tiden hade pappa Redner, TUSEN TACK, bokat biljetter fran Kuba till Dominikanska vilket kravdes for att fa visum), blev bundisar med tva flygplatsarbetande jamaicaner, bokade biljetter till morgonen efter och bestamde oss for att sova pa flygplatsen. JA, ni laste ratt, vi sov pa flygplatsen! Och da tanker man kanske att "ja, de sov ju i alla fulla fall under tak". Nope. Vi sov utanfor ankomsthallen pa en underbart skon trabank (eller inte!). Det dar med hygien skippade vi det lilla dygnet. Ca tre timmars somn var lyckades vi skrapa ihop! Anna spelade kort med en stadare och jag fick ett fint erbjudande om att gifta mig med en 50+are.

Igar morse tog vi alltsa flyget, det dyra med varldens ynkligaste frukost, till Kuba. Under var vantan pa gaten traffade vi for ovrigt tva svenska tjejer som vi planerar att aka till Santiago de Cuba med. Karin och Evelina fran Vaxjo. De tva och de tre parokta skaningarna som vi traffade i Kingston ar an sa lange de enda européerna vi traffat under resan. Efter manga passkontroller och sniffande knarkhundar tog vi taxin in till Havanna for vart nasta mission; boende har. Vart forsta stopp blev Casa Abel vilket tyvarr var fullbokat, men Abel var sa snall att han fixade boende till oss pa annat hall. Hur ofta hander det liksom? Kan ni tanka er receptionisten pa Skandic Hotell saga "tyvarr ar det fullt har, men jag har fixat ett rum till er pa Clarion"? Ungefar varldens sotaste tant kom och hamtade oss och foljde oss till hennes och hennes mans lagenhet i centrala Havanna. Har bor vi alltsa nu, for 30 dollar natten med sovrum, badrum och vardagsrum. Jattestor frukost och det som nastan ar mest fantastiskt av allt, INTERNET! For en gangs skulle hade vi lite tur da internet hemma tydligen ar jatteovanligt pa Kuba, den turen tackar vi for!

Trotta som vi var dackade vi, pa fullt allvar, klockan halv fem igar kvall efter en tur pa stan och vaknade imorse klockan sex. En liten trevlig overraskning vantade da jag kastade ut benen fran sangen, satte ner fotterna pa golvet och horde ett fint litet "plask". Vad tankte jag da? NEJ! Inte mer oflyt? Eller flyt kanske man ska saga? HELA GOLVET var tackt med ett typ tva centimer hogt vattenlager, i HELA LAGENHETEN! En liten fin oversvamning skulle man kanske kunna kalla det. Och vart hade vi all var packning om inte pa detta vattentackta golv? Annas packning klarade sig relativt bra men typ 90% av mina klader var dyngsura. Som tur ar bor vi hos varldens basta manniskor som fixade allt at oss, de torkade upp vattnet, torkade kladerna och hangde upp dem, ordnade varldens frukost och bad sa hemskt mycket om ursakt. Sa nu kanns allt bra igen! Eller ja, bra och bra kanske man inte ska saga. Vi kom pa i efterhand att det kostade oss 700 kronor att vaxla fran amerikanska dollar till kubanska konvertibla pesos pa flygplatsen, detta pa grund av handelsembargot med USA. Vi far helt enkelt forsoka tanka som min kara far sa fint skrev "Men skit i det det ar bara pengar. Bara ni mar bra sa ar jag nojd". Vi far se det sa. Vi mar ju faktiskt bra och ar nyduschade och har rena klader pa oss for forsta gangen pa typ tre dygn! Sen ar vi ju i en alldeles unik stad med gamla amerikanare som kor omkring och blir lagade om vartannat pa gatorna, och inte bara det, det ar ju varmt och soligt ocksa! Sa varfor klaga? Nu ska vi och vara hundra myggbett salsa ut pa stan och roka cigarrer och dricka rom, som akta kubaner (bortsett fron myggbetten kanske)!

Kisses, och en liten onskan om att ni coolar ner lite i vantan pa att era kommentarer publiceras pa bloggen (typ Lina och Kattis), fran Nico G med A-girl som jobbigt bihang