Nicolina och Anna njuter i Karibien

Vi ar tillbaka!!! Denna gang ar det det sista ni hor fran oss pa Kuba. Sorry att det har drojt, men vi har liksom lite kant att vi inte har gjort nagot. Men det har vi ju saklart.

Och nu vet ju jag vad ni vill veta. Vad har vi gjort, och vad ar var plan? Sa himla bra att jag ska beratta det. Vi ar fortfarande kvar i Trinidad, dar vi var sist. Vi har flyttat fran riktiga Bernando till Camelina de La Paz, dar vi bor for endast 15 kubanska (typ 15 USD) per natt. Tillsammans. Det ar bra kan man saga.

Vi springer runt har i stan och gor bara precis vad vi vill typ. Trinidad ar som att man har tagit allt som man tror ska finnas pa Kuba och stoppat in det i en liten stad nara kusten. Det finns souvenirer, billigare cigarrer an i Havanna och varje kvall gar vi och resten av stan langst upp nara kyrkan pa Casa de la música och dansar salsa natten lang. Pa riktigt sa ar det sa och det tycker vi ar harligt! Darfor gar vi dit VARJE KVALL.

Vi har aven tagit upp det har med sol och bad igen efter ett litet uppehall sen Negril. Vi har varit pa en strand som heter Ancón dar vi har lart oss att smorja in Nicos rygg NOGA, annars ser hon sjukt rolig ut efterat (dagens Rudy, hej hej. Eller ok jag ar ju ocksa lite brand men inte lika roligt brand som Nico), och dar har vi aven lart oss att HATA hotellkomplexen de har dar, de ager namnligen varenda restaurant och dar fick man ju saklart inte sitta och ata sin mat som man kopt dar, fast restauranten var HELT tom, om man inte bodde pa hotellet. Vi vanliga lite fattiga far snallt sitta ute pa sanden utanfor och svettas ihjal medan restauranttaket erbjuder skugga till ingen nytta. Bra grej. Till denna strand har vi anda akt, eftersom den ar sa fiiiin, och det ar sa skooooont att bada och sola. Igar cyklade vi dit och hem, en liten utflykt pa ca 2,5 mil som vi gjorde pa ungefar VARLDENS BASTA CYKLAR. Inte. Ackelbruno, som vi dopte den bruna cykeln till, saktade in om man slutade trampa i en nedforsbacke. Det kans ju ganska ratt, liksom. Sportparlan, den bla, var lite battre, men inte mycket. Idag finner vi vissa svarigheter i att sitta.

Vi har ett stort hal i vart hjarta (japp, det gemensamma) som stavas KARIN och EVELINA. Vara kara smalanningar har lamnat oss for Santiago de Cuba langre soder och oster ut i landet. Vi saknar dem! Trinidad ar sig liksom inte likt och inte riktigt lika roligt.

Dock forsokte vi forbattra vart nedstamda humor efter saknaden och cykelfarden igarkvall. Efter var dagliga Casa de la músicavisit gick vi till en nattklubb som ligger i en grotta. Det later kanske lite lame men det ar ascooolt. Tank Lummelunda ganger typ 1000 och slang in lite discokulor och cubalibres. Klart! Och kul! Helt klart en humorhojare.

Det ar ju lite trist att lamna en stad som vi lart oss att gilla sa mycket. Samtidigt finns det ju saker som vi inte kommer sakna sa himla mycket, typ alla hustlers. Det kryllar av dem! Och de ger sig inte. "Behover du taxi?", "Nej". "Jag kan kora till La Boca" "Nej." "La Habana" "Nej." "Ancón" Man ba NEEEEEEEEEEJ. "Behover du nagonstans att ata?" "Nej." "Vi har kyckling" "Nej." "Rakor" Man blir liksom bara sa sjukt trott pa dem. A andra sidan tror vi att vi hade gillat staden annu mer om vi hade stannat langre. Pa ett satt kanner vi ocksa att vi redan varit har for lange, men hade vi akt nagon annanstans hade det blivit for flangigt och vi hade liksom inte hunnit njuta sa mycket.

Just det nu blir det lite osammanhangande men jag maste beratta om en kul grej som hande. Forsta dan vi skulle till stranden tankte vi aka till La Boca som ligger narmare sjalva Trinidad. BOTTENNAPP. Sa efter att ha vantat pa en taxi tillbaka ett bra tag lyckades vi lifta med en UNDERBAR kubansk lastbilschauffor till Ancón. Han var ju vard sin vikt i guld som stuvade in fyra sma bortkomna svenskor i sitt lilla ekipage. Cred till honom.

Klara och Ingrid, Deggan (brukar kalla Diego Luna for det nar vi ses) halsar tillbaka. Sara och Palle, vi har kopt cigarrer. Sa ni kan vara lugna allihopa, vi ar liksom klara med allt som ska goras pa Kuba.

Planen nu ar att vi ska ta bussen tillbaka till Havanna och sen sova pa flygplatsen (var lilla specialare) for att imorgonbitti ta planet till Costa Rica dar vi ar ett tag, typ 10 h innan vi aker vidare till Dominikanska Republiken. Och JA, jag har offrat 10 min av min fodelsedag at en flygtur da vi landar 00.10. Men det ar ok med mig, for jag ar sa mogen.

Kram pa er allihop!
Anna